Galaxresan

Galaxresan.docx (31,6 kB)

 

Galaxresan.

 

Kapitel1

Året är 2030 , efter 20års forskning är äntligen rymdskeppet ”Ezekiel2” världens första Heim elektrogravitations och hyperrymdskepp färdigbyggt (tillsammans med systerskeppet ”Vimana ny”). Skeppet är tefatsformat med triangel genomskärningsprofil 40meter i diameter och 10meter högt , höjden är 5 meter från mittpunkten och radien 20meter. Inuti finns fyra stora supraledande spolar (2 i mitten (en under skivan och en ovanför) och 2 längs kanten ( en under skivan och än ovanför)) och en roterande supraledande skiva med hål i mitten , detta är själva hyperrymdsframdrivningen och tröghetsdämparen och även en viktig del av normalrymdsframdrivningen och är konstruerad som en antilenz unipolargenerator typ2 (som är en tidsenergiomvandlare) , precis innanför skrovet och ovanför den roterande skivan utanför faradaykabinen sitter elektrogravitationskondensatorer som används för att alstra det artificiella gravitationsfältet ombord så att gravitationen ombord är samma som på jorden dessa är även en viktig del av normalrymdsframdrivningen , längs skeppets rand finns urladdningskatoder för plasmaskölden och på toppen och botten sitter det anodplattor som elektronerna i plasmat slår emot , plasmaskölden är till för att skydda mot rymdstrålning och rymdgrus , ombord på rymdskeppet Ezekiel2 finns det också 8 stabiliserande gyroskop som är mindre roterande antilenzgeneratorer (tidsenergiomvandlare) som förutom att stabilisera skeppet också används för elproduktion , ombord finns det också kvantsammanflätnings kommunikationsapparater för omedelbar kommunikation med rymdcentralen på jorden och eventuellt med utomjordingar med tillräckligt avancerad teknologi ifall vi skulle hitta några. Skeppet har också hyperrymdsradar för att upptäcka föremål i hyperrymd , hyperrymdsradarns vågor kan även gå ner i normalrymd bli reflekterade och sugas in i hyperrymd så att man kan upptäcka föremål i normalrymd när man är i hyperrymd samt att den kan användas för långdistanssökning efter planeter och annat som finns i rymden  skeppet har även kvantsammanflätningsdetektektorer för att kunna uppfatta eventuell utomjordisk kvantsammanflätningskommunikation. Besättningen ombord på Ezekiel 2sitter inuti en faradaykabin som skärmar av de starka elektromagnetiska fälten från framdrivningen , faradaykabinen upptar det mesta av utrymmet inuti skeppet och här inne finns alla hytter , förråd , laboratorier , kontrollrum , räddningskapslar (som är mindre rymdskepp med hyperdrift och kvantsammanflätningskommunikation som används om skeppet måste utrymmas i rymden) , odlingsutrymmen med växter , reservdelsförråd och andra utrymmen som man behöver ha tillgång till under rymdresor. Utanpå skrovet sitter också instrument som kan analysera atmosfären på en planet för att avgöra om det går att gå ut på ytan utan rymddräkt eller inte , samt andra instrument som behövs för vetenskapliga studier , Syret i atmosfären i skeppets kabin framställs av växter ombord samt av elektrolys av koldioxid från besättningens utandningsluft , syre och koldioxidhalterna i skeppets atmosfär regleras automatiskt till en nivå som är optimal för både växter och besättning.

Besättningen ombord på ”Ezekiel2” består av 12 personer , de allra bästa vetenskapsmännen på jorden var de som hade blivit utvalda för mänsklighetens första hyperrymdsresa (hyperrymden är parallella dimensioner (4rum) med högre ljushastighet , när en farkost går in i hyperrymd så färdas den med hyperfaktorn gånger hastigheten den hade i normalrymd vid övergången till hyperrymd , olika hyperrymder har olika hyperfaktor , en farkost går in i hyperrymd genom att med negativ skalär potential (elektrisk laddning) ta ut hela sin massa i normalrymd , tröghetsdämparen fungerar på liknande sätt men tar bara delvis ut massan (egentligen är det samma apparat men den kallas för tröghetsdämpare då den bara delvis tar ut skeppets massa och hyperdrift då den överför skeppet till hyperrymd (hyperdriften och tröghetsdämparen på ”Ezekiel2” och ”Vimana ny” fungerar genom att de supraledande spolarna roterar på ett sådant sätt att rotationen tar (helt eller delvis beroende på önskad verkan) ut ledningselektronernas hastighet i spolen så att ledningselektronerna kan anses stå stilla (eller röra sig mindre) och istället den positiva laddningen (protonerna) rör sig med supraledarens rotationshastighet , på grund utav att de positiva laddningarna rör sig mer i rummet en de negativa laddningarna så rör sig de negativa laddningarna sig mer i tiden och orsakar en negativ skalär potential.)).

Namnen på besättningsmännen och kvinnorna var följande (1) Walter Dröschel elektrogravitations och hyperrymdsfysiker som har bidragit mycket till utvecklandet av framdrivningen på ”Ezekiel2” , (2) John Hutchison skalär elektromagnetismfysiker som utvecklat tidsenergiomvandlare och enade Heim-teorin med skalär elektromagnetism-teorin även uppfinnare av hyperrymdsradar och kvantsammanflätningskommunikationsutrustning och kvantsammanflätningsdetektorer , (3) John Bedini tidsenergi-ingenjör duktig på reparationer av rymdskeppets tekniska system , (4) Lena Månsdotter biokemist kan analysera vilka ämnen som finns på främmande planetytor också duktig på växtodling , (5) Indira Bhakti arkeolog som år 2014 grävde ut en vimana (det fyndet hade stor betydelse för utvecklandet av ”Ezekiel2”) , (6) fader Lorentz präst och läkare , (7) Maria Antonina biolog och DNA expert kan undersöka utomjordiska växter och djur är också duktig på växtodling , (8) Peter Madsen rymddräktsexpert och  andre rymdskeppspilot även expert på koldioxidreningssystem , (9) Johan Häggström hyperrymds och tidsenergi fysiker och rymdskeppspilot kapten på ”Ezekiel2” även duktig på växtodling , (10) Aida Sehatlou kvantfysiker och kvantsammanflätningskommunikationsexpert , (11) Amanda Hansson botaniker vill undersöka utomjordiska växter , (12) Yvonne Ramana läkare och växtförädlingsexpert.

Nedräkning 

Djurgårdsfältet 1 juni 2030 kosmonauterna (Besättningen) går ombord på ”Ezekiel2” och sätter sig i kontrollrummet , Johan Häggström och Peter Madsen sätter sig i pilotstolarna och anropar rymdkontrollen i kaknästornet och ber om tillstånd för start av det artificiella gravitationssystemet , Tom Bearden och John Searl som är mycket duktiga fysiker men tyvärr för gamla för att följa med så de sitter i rymdkontrollen i kaknästornet och ger klartecken för avfärd efter nedräkning. Ombordstigningsrampen dras in och luckan till skeppet stängs. Nedräkning till start av elektrogravitationskondensatorer 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 den stora antilenz generatorn som är hyperdriften går från tomgång till standardeffekt (dock inte märkbar tröhetsdämpning ännu) gyroskopen börjar snurra snabbare , elektrogravitationskondensatorerna laddas upp och det artificiella gravitationsfältet alstras , stödbenen lyfts upp och ”Ezekiel2” svävar i luften ovan marken. Kapten Johan ber om tillstånd för avfärd , rymdkontrollen ger klartecken , ”Ezekiel2” accelerar tyst och åker rakt uppåt i luften med 200km/h efter 3minuter är skeppet på 10km:s höjd och får klartecken att aktivera plasmaskölden och tröghetsdämpen , De supraledande spolarna i hyperdriftsaggregatet börjar rotera på ett sådant sätt så att en negativ skalär potential alstras samtidigt som strömstyrkan i spolarna ökar betydligt så att skeppets (och allt som finns där inuti,s) massa kraftigt minskar. Samtidigt blir spänningen mellan randkatoderna och mittanoderna stor nog för att plasmaskölden skal bildas (spänningen är dock betydligt mindre än den negativa skalära potentialen som alstras) skeppet accelererar nu till 28000km/h och efter 40minuter är skeppet i omloppsbana kring jorden , Kapten Johan begär tillstånd att sätta kurs mot plejaderna (som är 400ljusår bort) och aktivera hyperdriften , rymdkontrollen godkänner aktivering av hyperdrift efter nedräkning , nedräkning till aktivering av hyperdrift 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 de supraledande spolarna börja rotera ännu fortare och strömstyrkan ökar ännu mer , skeppets massa förflyttas in i en annan dimension och ”Ezekiel2” går in i den första hyperrymdsnivån med hyperfaktorn 2 där upptäcker man att fält från materien i normalrymd delvis existerar vilket gör nivån olämplig att accelerera i ganska snart därefter går skeppet in i andra hypperrymdsnivån med hyperfaktorn 3 och där ger hyperrymdsradarn inga reflekterade vågor nivån är tom och lämplig att accelerera i. Kaptenen på ”Ezekiel2” pratar med rymdkontrollen som ger klartecken för acceleration till 10% av ljushastigheten i andra hyperrymden och därefter övergång till hyperrymd med hyperfaktorn 40000 (som är maximal hyperfaktor för ”Ezekiel2” och ”Vimana ny”) ”Ezekiel2” är maximalt tröghetsdämpad i hyperrymdsnivå3 och elektrogravitationskondensatorerna accelererar skeppet till 10% av ljushastigheten i hyperrymdsnivån sedan går ”Ezekiel2” in i hyperrymdsnivån med hyperfaktor 40000 genom att hyperdriften går till maxeffekt. ”Ezekiel2”,s effektiva hastighet är nu 4000 gånger ljushastigheten och restiden till plejaderna beräknas till 36dygn och 12timmar. Kosmonauterna är glada över att allt fungerar som det skal och och använder kvantsammanflätningskommunikationen för att kommunicera med rymdkontrollen. På rymdkontrollen är de jätteglada över att allt fungerar och de meddelar hela jorden om att ”Ezekiel2” har brutit ljusvallen och nu färdas med 4000 gånger ljushastigheten med kurs mot plejaderna.

Resan

Allt går till en början normalt med resan genom hyperrymden men efter ett tag börjar kosmonauterna se lila skepnader på navigationsskärmarna och Kvantkommunikationsexperten Aida börjar höra konstiga ljud från kvantsammanflätningsradion. Kosmonauterna undrar vad det är för något slags fenomen de har upptäckt som verkar finnas enbart i högre hyperrymdsnivåer? Fysikerna ombord utför experiment på fenomenet men kan inte utifrån dessa få någon större förståelse för fenomenet. Aida försöker kontakta rymdkontrollen på jorden men fenomenet stör kvantsammanflätningsradion så att hon inte får kontakt. Dag 10 hörs ett larm från ett laboratorium en experimentuppställning har exploderat som tur är har ingen blivit skadad men när den fysiker John Hutchison som utförde experimentet berättar vad som hände säger han att han såg ett lila ”fältmoln” som kom från ingenstans förflyttade sig genom experimentuppställningen som exploderade och sedan försvann ut genom väggen från laboratoriet , andra kosmonauter berättade att det lila ”fältmolnet” försvann ut genom skrovet. Aida , Johan och John gör ett nytt försök att kontakta rymdkontrollen på jorden denna gång med nödkanalen på kvantsammanflätningsradion de får då höra något som inte är rymdkontrollen , istället är det det konstiga ljudet som hörs och som börjar tala på ett begripligt språk det som hörs är följande ”vi är själar från era förfäder detta är himlen vi vill inte bli störda av farkoster som färdas i vår dimension gå ner till en lägre dimension tack annars gör vi det åt er explosionen i laboratoriet var en varning vi kan förstöra eran hyperdrift och vi kommer att göra det om ni inte går ned i en lägre dimension” . Johan och Aida sa till det mystiska väsendena vi måste ta kontakt med rymdkontrollen på våran hemplanet först. De mystiska väsendena svarade ”nej först går ni ut ur hyperrymd”. Johan svarade vi har redan färdats över 111 ljusår vi kan inte åka tillbaka den sträckan i normalrymd det skulle ta över 500 hundra år och vara mycket farligt då vi skulle behöva resa med 20% av ljushastigheten i normalrymd där vi kan krocka med föremål , plasmaskölden håller inte för vad som helst den skyddar mot strålning och rymdgrus men i 20% av ljushastigheten räcker det med ett föremål i pingisbollstorlek för att tränga genom skölden och förstöra skeppet , dessutom även om vi skulle klara oss från krockar så skulle vi ha hunnit blivit väldigt gamla på den tiden så vi kan inte följa er och gå ur hyperrymd. –en explosion hörs och ett larm ljuder på kontrollpanelen blinkar det röda lampor som säger att kylningen till en av de supraledande spolarna har gått sönder. Väsendena säger ”så här går det när man inte lyder oss nästa gång ni stör oss dör ni” Johan beordrar genast skeppets styrdator att gå ner i normalrymd. ”Ezekiel2” går ner i normalrymd. Kosmonauterna insåg att skadan på hyperdriften var så pass allvarlig att skeppet hade exploderat om dom inte hade gått ner i normalrymd , Aida skickar ett nödmeddelande till rymdkontrollen på jorden och berättar att ”Ezekiel2”s hyperdrift är trasig och att de är 111ljusår från jorden och färdas med 10% av ljushastigheten i normalrymd hon berättar även om de underliga fenomen som tvingade ut dem från hyperrymden. Rymdkontrollen blir förstås oroliga av nödmeddelandet och blir förundrade övar vad Aida säger att väsendena sa att de var själar och att ”Ezekiel2” befann sig i deras himmel. Kan det vara så att hyperrymden är himlen och att det är där som våra förfäders själar finns precis som väsendena sa. Detta kan vara den första beviset på att själar existerar och att det finns något efter detta livet. När rymdkontrollen berättade om detta för resten av jorden utlöste det blandade känslor folk var glada för det första beviset på en evig själ men samtidigt oroliga för kosmonauterna och för att väsendena inte gillar hyperrymdskepp. På rymdkontrollen undersöker man stjärnkartor för att kunna bestämma sig för vad man skal göra och vad man skal säga till kosmonauterna man har hittat en stjärna 0,01ljusår från platsen där ”Ezekiel2” tvingades ut ur hyperrymd som ligger inom räckhåll för ”Ezekiel2” att åka till på 72dagar med en behaglig inbromsning (man misstänker nämligen att tröghetsdämparen är trasig då den är sammankopplad med hyperdriften) Ett samtal med kvantsammanflätningsradion med Kapten Johan bekräftar detta dock säger Johan att plasmaskölden fungerar om än något försvagad. Rymdkontrollen överväger också att sända upp ”Vimana ny” för att hämta kosmonauterna men då ringer kvantsammanflätningsradion och kapten Johan berättar att John Hutchison fått igång hyperrymdsradarn och undersökt stjärnsystemet och att de har hittat en jordliknande planet. Rymdkontrollen blir glada och ger tillstånd att sätta kurs mot planeten. Ombord på ”Ezekiel2” är man lättade av att se stjärnan och ha upptäckt planeten fast man är orolig över den höga hastigheten som skeppet färdas i och att plasmaskölden bara är på 30% av maxeffekt. Johan beräknar en inbromsningsbana och lägger in i skeppets styrdator och beordrar skeppet att ta den banan som ska ta den till planeten det kommer att ta 72 dagar John Hutchison och John Bedini  gör experiment för att undersöka hur man kan öka effekten på plasmaskölden till 100% även när en supraledare är trasig , Walther Dröschel undersöker ifall det går att reparera hyperdriften men Johan säger att det i så fall måste göras på planeten skadorna är för omfattande för att det skal kunna göras i rymden. Lena , Maria och Amanda går in i odlingsutrymmena och sår nya växter samtidigt som de skördar morötter och potatisar och salladsblad och paprikor sedan gå de in i ett annat odlingsutrymme och plockar mango tillsammans med Indira , det säger att det går ganska bra att odla i rymden. Efter 10dagar så kommer de till en zon med isdvärgplaneter kosmonauterna vet att det mellan isdvärgplaneterna finns rymdgrus och det blir oroliga för att skölden inte skal hålla lyckligtvis har John Hutchison kommit på ett sätt att förstärka skölden , kapten Johan kontaktar rymdkontrollen på jorden och berättar om situationen och rymdkontrollen ger klartecken för modifikationerna på skölden. John Huthison utför modifikationerna och skölden är nu uppe på 100% av sin maxnivå och bara rymdgrus stora som fotbollar eller större kan tränga genom skölden när ”Ezekiel2” nu färdas med 8,6% av ljushastigheten. Folk på jorden blir glada över budskapet av att kosmonauterna på ”Ezekiel2” har hittat en jordliknande planet och kanske kan landa där och laga hyperdriften. Efter ytterliggare 26 dagar så ringer kvantsammanflätningsradion ombord på ”Ezekiel2” Aida svarar men det är inte rymdkontrollen som hörs samtidigt fås ett hyperrymdsradareko från ett föremål något större än ”Ezekiel2” på 0,01ljusårs avstånd på andra sidan av stjärnan. Rösterna från kvantsammanflätningsradion talar ett underligt språk , på en skärm tillhörande kvantsammanflätningsradion syns nu varelserna som talar det underliga språket , de ser ut som människor fast vackrare och klädda i fotsid klädnad bakgrunden på skärmen ser ut som insidan på ett rymdskepp. Plötsligt byts det underliga språket ut till något som går att förstå och varelsena berättar att de upptäckte ”Ezekiel2”s hyperrymdsradar och bestämde sig för att kontakta det jordiska skeppet sedan tog det en stund innan översättningsdatorn ombord på deras skepp kunde förstå språket ombord på ”Ezekiel2”. Varelserna berättar att de kommer från planeten ”Erra” i plejaderna och att de har varit på besök på planeten ”Samraja” som de kallar den jordliknande planeten i omloppsbana kring den närliggande stjärnan , de berättar också att ”Samraja” är befolkad av varelser som dem själva och att den blev koloniserad för 10000år sedan. Varelserna frågar om kosmonauterna på ”Ezekiel2” behöver hjälp , Johan och Aida svarar vårat skepps hyperdrift är trasig vi vill gärna ha hjälp. Ett larm hörs symboler på navigationsskärmen visar en kraftig elektromagnetisk störning 100meter från skeppet ögonblicket därefter uppenbaras ett rymdskepp med samma form som ”Ezekiel2” men 60meter i diameter och 12meter högt samtidigt försvinner hyperrymdsradarekot av föremålet som var 0,01ljusår bort. Varelserna ringer på kvantsammanflätningsradion och berättar att de har förflyttat sitt skepp som de kallar ”Pleione” med sin förbättrade hyperdrift som är kapabel att överföra skeppets potential via hyperrymd omedelbart till en annan plats. Varelserna berättar också att de kan använda en liknande teknologi för att teleportera sig mellan olika skepp , varelserna frågar om de får göra det , kapten Johan svarar att han vill fråga rymdkontrollen på jorden först , Kvantsammanflätningsradion har flera kanaler så samtidigt som Johan pratar med Varelserna så beordrar han Aida att kontakta rymdkontrollen. På rymdkontrollen blir man förvånad när Aida berättar om de främmande rymdskeppet man blir glad över att planeten 111ljusår från jorden enligt varelserna är bebodd av människoliknande varelser och kallas för ”Samraja”. Man blir också glad av att varelserna verkar vara snälla och man är förvånad över att deras rymdskepp är så pass likt ”Ezekiel2”. Man är förstås överväldigad av att ha fått det första beviset för mänskligt liv från andra planeter än jorden , man bestämmer sig för att tillåta att varelserna teleporterar sig ombord på ”Ezekiel2”. På ”Ezekiel2” så säger kapten Johan till de främmande varelserna att det är tillåtet att teleportera sig ombord. Kosmonauterna ser ett konstigt ljus och en varelse uppenbarar sig han presenterar sig som Pythagoras och berättar att han är kapten på ”Pleione”. Walther Dröshel och John Hutchison frågar Pythagoras om hur hans skepp fungerar och han berättar att med deras hyperrymdsteknologi kan man göra omedelbara resor i både rum och tid. Pythagoras frågar om ritningarna till ”Ezekiel2”s hyperdrift , kapten Johan svarar här får du ritningarna och datorn visar ritningarna på en skärm där även skadorna syns. Pythagoras säger eran hyperdrift påminner om hyperdriften på ”Pleione” jag tror jag kan laga den med ”Pleiones” teleportationsteknik. På jorden är folk överlyckliga över beviset att vi inte är ensamma i universum folk är också glada för att rymdvarelserna verkar vara människor från en annan planet. Kapten Johan frågar Pythagoras om han kan få besöka ”Pleione” Pythagoras svarar vi kan teleportera ombord dig på ”Pleione”. Ett starkt sken omger Johan och Pythagoras och de försvinner in i tomma intet och teleporteras till ”Pleione”. Ombord på ”Pleione” tar sig Johan en rundtur och ser där att det påminner om ”Ezekiel2” men att det är större och att det i odlingsutrymmena växer konstiga växter en del med lila blad, han hälsar också på varelserna som alla är mycket vackra, han frågar också om det konstiga väsendena han mötte i hyperrymden , Pythagoras och de andra plejadianerna svarar att de är själar efter varelser och att de finns på hyperrymdsnivåerna med hyperfaktor över 20000 , Johan frågar då hur ”Pleione” kan vara så snabb , Pythagoras svarar att vi använder en annan typ av hyperrymdssystem då vi inte behöver så höga hyperfaktorer vi överför istället potentialen för skeppet omedelbart till slutdestinationen så att vi så att säga går ut ur hyperrymd samtidigt som vi går in i den på det här sättet fungerar även vår teleporteringsteknologi detta är också den enda typ av hyperdrift som kan användas för tidsresor. Johan blev mycket imponerad , denna typ av hyperdrift skulle göra omedelbara resor möjliga vi som precis äntligen har lyckats bryta ljusvallen här finns varelser som kan något ännu bättre. Pythagoras berättar att de nere på ”Samraja” har teknologi som de skulle kunna installera på ”Ezekiel2” för att ge ”Ezekiel2” samma typ av hyperrymdsystem som ”Pleione” och även teleporteringsmöjligheter. Ombord på ”Ezekiel2” så hörs ett mystiskt ljud från den trasiga supraledarkylningen och John Hutchison ser på kontrollpanelen att dom röda lamporna har slocknat. Ett mystiskt ljus ses och kapten Johan blir teleporterad tillbaka till ”Ezekiel2”. Kapten Johan säger att Pythagoras lagat hyperdriften med ”Pleione”s teleportationsteknologi. Kapten Johan säger också att energiväsendena bara finns på hyperrymdsnivåer med högre hyperfaktor än 20000 och att de skal landa på ”Samraja” och uppgradera skeppet. Aida pratar med rymdkontrollen på jorden och berättar om planerna på rymdkontrollen blir man glad över att utomjordingarna har lagat ”Ezekiel2”s hyperdrift , utifrån skeppets position 0,0025ljusår från ”Samraja” beräknar man en bana i hyperrymden som skeppet skal ta för att vara i omloppsbana kring samraja på en timme. Man är också glad över att utomjordingarna berättat om vilka nivåer som energiväsendena finns på så att man kan undvika dessa vid framtida expeditioner. Man är också glad över att utomjordingarna vill dela med sig av sin teknologi och uppgradera ”Ezekiel2” så att skeppet kan resa med oändlig hastighet samt resa i tid. Kapten Johan beordrar styrdatorn att ta in ”Ezekiel2” i hyperrymd med hyperfaktorn 1000 .Tröghetsdämparen går på max och hyperdriften överför skeppet till hyperrymden med nivå 1000. Det utomjordiska skeppet ”Pleione” gör samma sak. Kapten Johan och Kapten pythagoras pratar med varandra med kvantsammanflätningsradion och bestämmer en gemensam landningsplats precis utanför planetens huvudstad. Kapten Johan beordrar jämn inbromsning till en hastighet så att ”Ezekiel2” kommer att gå i omloppsbane hastighet runt ”Samraja” vid utgång ur hyperrymden. Tröghetsdämparen gör att inga accelerationer upplevs. Kapten Pythagoras gör samma sak med ”Pleione”. Efter 1 timme går ”Ezekiel2” och ”Pleione” ut ur hyperrymd i omloppsbana kring ”Samraja”. Kapten Johan ringer till rymdkontrollen och begär tillstånd att landa på planeten. Rymdkontrollen säger ja. ”Ezekiel2”och ”Pleione” går in i atmosfären på ”Samraja” och bromsar in efter 40minuter är de nere på 10Km:s höjd och där stängs tröghetsdämpare och plasmasköld av skeppen färdas sedan rakt nedåt i 3minuter och bromsar sedan in med hjälp av elektrogravitationskondensatorerna och svävar sedan några meter över marken på ett fält utanför ”Samrajas” huvudstad landningsbenen på ”Ezekiel2” och ”Pleione” fälls ned och skeppen tar mark. Elektrogravitationskondensatorerna laddas ur och besättningen på ”Ezekiel2” känner för första gången ”Samrajas” gravitation fast de märker ingen större skillnad då gravitationen är samma som på jorden. Instrument analyserar atmosfären och bekräftar att den är andningsbar och innehåller samma ämnen som på jorden. Luckan öppnas och ombordstigningsrampen fälls ut.

Samraja-planeten

 Aida pratar med rymdkontrollen på jorden som bestämmer att kosmonauterna skal gå ut på den främmande planeten. En videolänk med kvantsammanflätningsradion gör att hela jorden kan följa då kosmonauterna går i land på ”Samraja” Johan säger då han som första jordmänniska bestiger ytan på en jordliknande planet i ett främmande solsystem ”ett litet steg för en jordmänniska ett stort steg för jordmänskligheten” och kliver som första kosmoaut av rampen och ut på ängen utanför ”Samraja”s huvudstad. Kosmonauterna ser då Pythagoras och de andra plejadmänniskorna som har klivit av ”Pleione”. De ser också en 1km hög pyramid med  blixtar som slår ut från toppen och 100m ut i luften kring den gyllene pyramid som finns på toppen. Johan frågar Pythagoras om vad pyramiden är till för. Pythagoras säger att den drivs av tidsenergi och att det är en resonansinduktionsändare som driver all belysning och alla elektromagnetiska apparater som inte har egen tidsenergiomvandlare på hela planeten. John Hutchison blir mycket imponerad av pyramiden då han för länge sedan drömde om att konstruera något liknande. Pythagoras berättar även att pyramidens högfrekventa elektromagnetiska energi gör att folk på planeten lever längre och inte behöver äta lika mycket som innan. John hutchison frågar också om vem som byggde den. Då berättar Pythagoras att den fanns där när ”Samraja” koloniserades men att den då var trasig och att plejadfolket installerade en ny pyramid topp och en ny skalärpotential tidsenergi generator ((förbundsarkenliknande apparat ,tesla MEG)) och fick igång den igen. Aida berättar att liknande pyramider finns på jorden men att ingen av dem fungerar och undrar om Pythagoras skulle kunna visa dem hur man lagar en pyramid. Pythagoras svarar att de teorier som ligger bakom eran farkost också kan användas för att laga era pyramider hemma på jorden. Pythagoras och de andra plejadinvånarna går tillsammans med kosmonauterna in i staden ”Sambarak” som huvudstaden på ”Samraja” heter. Husen i staden ”Sambarak” är allihopa obeliskformade och glänser som vackraste kristall. Mitt i staden så finns en stor ringformad apparat , kosmonauterna frågar Pythagoras om vad det är för något slags apparat. Pythagoras svarar att det är en dimensionsportal som kan alstra och ta emot enkelriktade maskhål och att det med dem går att resa till alla andra planeter med dimensionsportaler. Johan undrar hur dimensionsportalen fungerar. Pythagoras svarar den fungerar på samma sätt som hyperdriften på ”Pleione” och använder sig av samma sorts hyperrymdsteknologi ingångsportalen alstrar en negativ skalär potential som tar ut materiens inre potential och överför den till utgångsportalen som alstrar en positiv skalär potential som tar ut den potential som överförts till hyperrymd så att ett enkelriktat maskhål bildas när du går in genom den yta so bildas när portalen är aktiverad kliver du genast ut genom en likadan yta på en likadan portal fast på en annan planet. Johan undrar hur man kan välja vart man skal åka: Pythagoras svarar man använder en styrdator som finns bredvid portalen styrdatorn kommunicerar med kvantsammanflätning med andra portalers styrdatorer. Johan undrar går det att resa i tiden med portalen. Pythagoras svarar ja det går. Aida undrar vem byggde portalerna Pythagoras svarar vi plejadinvånare byggde den här och många till på andra planeter fast en del av portalerna har vi inte byggt en del är till och med äldre en våran ras. Indira säger kanske samma ras som byggde den vimana vi hittade byggde dem. Pythagoras säger vimanan var en av våra farkoster som nödlandade på eran planet för 5000 år sedan vi råkade ut för samma energiväsen som ni råkade utför och de förstörde våran hyperdrift. På den tiden använde vi fortfarande vanlig hyperdrift för interstellära resor. Just det skeppet var ett av våra snabbaste det var därför vi träffade på energiväsendena. John Hutchison säger vi använde det vraket när vi konstruerade ”Ezekiel2” hyperdriften är till stor del hämtad från det , utan fyndet av vimana-vraket hade vi troligen inte kunnat bryta ljusvallen förrän om kanske 50år. Johan frågar hur kom ni på eran förbättrade hyperdrift och hur lärde ni er bygga dimensionsportaler. Pythagoras svarar vi undersökte än av de dimensionsportaler som redan fanns vid det här laget hade vi redan hyperrymdsteknologi så det var inte särskilt svårt för oss att förstå hur den fungerade och hur vi skulle bygga nya , sedan var det också några insidenter när skepp som skulle in i hyperrymd helt plötsligt blev teleporterade till andra sidan galaxen som fick oss att komma på den förbättrade hyperdriften det är egentligen bara en vanlig hyperdrift med en extrafunktion som gör att den kan projicera sin potential på en annan plats i rum eller tid så att ett maskhål bildas som skeppet går in i så att skeppet omedelbart överförs till dess nya koordinater. Johan och John och Walther och Aida och de andra kosmonauterna är mycket imponerade av det Pythagoras och de andra plejadinvånarna säger. Johan frågar om när detta framdrivningssystem kan installeras på ”Ezekiel2” Pythagoras säger om en månad. Kosmonauterna blir av Pythagoras och en ”Samraja”invånare vid namn Serita visade en stor park i staden med massor med fruktträd av olika sorter en del med gröna blad och en del med lila och gula blad ett av träden var persikoliknande och bar frukt kosmonauterna plockade en frukt och använde ett handhållet instrument som analyserade inehållet och bekräftade att frukten var ätlig och att näringsinehållet var perfekt avpassat för mänskliga varelser, de plockade var sin frukt och åt frukterna smakade jättegott som jordiska persikor fast mycket godare de var ungefär 3 gånger så stora som jordiska persikor , inuti frukten satt en stor kärna men kärnans skal var mycket tunnare en på jordiska persikor och nöten gick och knäcka med fingrarna inuti fanns en stor mandel som smakade som sötmandel. De åt också andra goda frukter. Serita berrättade att persikan hette ”Sartikas” och att ”samraja” innevånarna liksom alla av plejadfolket bara åt frukt och grönsaker. Kosmonauterna hade en handhållen kommunikationsradio som kunde fjärrstyra kvantsammanflätningsradion ombord på ”Ezekiel2” så att de kunde sända ljud och bild till rymdkontrollen på jorden som i sin tur sände det på Tv och radio över hela jorden så att hela mänskligheten kunde få se hur det såg ut på ”Samraja” se åskpyramiden som var en resonansinduktionssändare se staden ”Sambarak” se dimensionsportalen och höra vad Pythagoras och Serita berättade se de fantastiska persikorna och alla var glada över att andra planeter verkar vara som jorden fast bättre. Forskarna på jorden kliade sina huvuden angående pyramiden , dimensionsportalen , den förbättrade pleiadianska hyperdriften och annat som de såg och hörde från meddelandena från ”Samraja” fast det var övertygade om att få mer information senare kanske skulle Pythagoras och hans pleiadianska besättning besöka jorden med hyperrymdsskeppet ”Pleione” och berätta mer och kanske hjälpa till med att laga jordens pyramider eller kanske fick de nöja sig med teorierna och laga dem själva. Kosmonauterna blev av Serita och Pythagoras visade in i ett hus och bjudna på en fantastisk fruktmiddag där visade Serita och Pythagoras och hans besättning att de hade telekinetiska krafter de tog en melon stor som en jättepumpa och delade den med tankekraft i 25 bitar så att det räckte till alla i huset (kosmonauterna plus besättningen på ”Pleione” och Serita) de åt frukten och blev mätta frukten var mycket god och näringsrik. Johan frågade sedan Serita om de telekinetiska krafterna. Serita berättade då att plejadfolket för länge sedan hade kommit på hur man andligt kommunicerar med världsetern och att universum har ett enhetsmedvetande och att de ihopkopplade med det medvetandet kan fråga världsetern om att anpassa sin fältgeometri för att kunna påverka föremål utan att röra vid dem hon berättar också att de har telepatiska förmågor och att de fungerar med kvantsammanflätning. Pythagoras säger också att dessa telekinetiska förmågor var till stor hjälp vid reparationerna av pyramiderna (han berättade att det fanns flera på ”Samraja” samt även på nästan alla jordliknande planeter de besökt) då det kunnat utföra arbetet utan att vidröra toppen eller skalär potentialgeneratorn och att på grund av all elektricitet i en aktiverad pyramid att det hade varit svårt att laga den utan telekinetiska förmågor. Pythagoras berättar sedan att de var 100 stycken plejadinvånare som med telekinetiska krafter konstruerade skalärpotentialgeneratorn och pyramidtoppen och leviterade dem på plats på pyramiden utanför ”Sambarak”. Pythagoras säger vidare att han vill lära kosmonauterna telekinesi och telepati då han tror att jordmänniskor egentligen har samma förmågor som plejadmänniskor. Pythagoras säger också att han vill besöka jorden med ”Pleione” för att lära mänskligheten de pleiadianska teknologierna och telekinetiska och telepatiska förmågor och öppna enhetsmedvetandet för jordmänskligheten. Pythagoras säger också att plejadfolket vill hjälpa till med att bygga en dimensionsportal på jorden och även hjälpa till med reparationerna av pyramiderna på jorden. Pythagoras förklarar också att vi i plejadfolket har bevis för att själen är evig och att vi har ett gemensamhetsmedvetande då vi telepatiskt kommunicerar med varandra eftersom detta sker med kvantsammanflätning så sker det omedelbart oavsett avstånd vi kan även kommunicera med världsmedvetandet det är ju så våra telekinetiska förmågor fungerar. Kosmonauterna använder kommunikationsradion och rymdkontrollen och resten av jorden får höra om utomjordingarnas telepatiska och telekinetiska förmågor och om enhetsmedvetandet världsmetvetandet och att hela universum verkar vara en medveten organism. Folk blir glada över att själen är evig och förundrade över utomjordingarnas mystiska krafter och djupa filosofiska vishet och att universum har ett medvetande verkar vara ett gudsbevis. Vetenskapsmännen har fått riktigt huvudbry över enhetsmedvetandet det slutgiltiga beviset för att gud existerar? Folk är också glada över budskapet om att Pythagoras och plejadfolket skal besöka jorden och hjälpa till med byggandet av en dimensionsportal samt hjälpa till med att laga pyramiderna. Folk är glada över att snart så skal jorden äntligen få besök av utomjordingar . Kosmonauterna säger i radion till jorden det är snart natt här vi skal sova god natt och sändningen slutar. Serita visar kosmonauterna till sina sängar och kosmonauterna och Serita och Pythagoras och hans besättning går och lägger sig det vita ljuset i rummet släcks automatiskt och alla somnar.

Slut på kapitel1 

 

Galaxresan.docx (31,6 kB)