Hyperrymdsteorin
12/05/2014 19:58
Hyperrymdsteorin
Det finns parallella universum(4rum) med högre ljushastighet än vårt eget i dessa universum är normalljushastigheten och 4hastighetenc’= Nc där c är normalljushastigheten och N är ett heltal som kallas hyperfaktorn (som är 1 i vårat universum). 4hastigheten i vårat universum(4rum) i vårat 4rum gäller att
vx2+vy2+vz2+vt2=c2 c=(vx;vy;vz;vt)
på motsvarande sätt gäller i dessa parallella universum att
v’x2+v’y2+v’z2+v’t2=c’2=N2c2 c’=Nc=(v’x;v’y;v’z;v’t)
därav följer att om 4hastigheten har samma riktning i vårat universum som i parallelluniversumet (vilket det blir för ett föremål som överförs till hyperrymden) så gäller att
v’x/vx=v’y/vy=v’z/vz=v’t/vt=c’/c=N
därav följer att v’x=Nvx v’y=Nvy v’z=Nvz v’t=Nvt där v’x är 4hastigheten i parallelluniversumets x-komposant , v’y är 4hastigheten i parallelluniversumets y-komposant , v’z är 4hastigheten i parallelluniversumets z-komposant och v’t är 4hastigheten i parallelluniversumets komposant i tidsdimensionen
vx är 4hastigheten i vårt universums x-komposant , vy är 4hastigheten i vårt universums y-komposant , vz är 4hastigheten i vårt universums z-komposant och vt är 4hastigheten i vårt universums komposant i tidsdimensionen
dx’=dx dy’=dy dz’=dz dT’=dT/N dt’=dt/N
där dx’=dx är minsta möjliga längd i x-led i både vårat universum och parralleluniversumen , där dy’=dy är minsta möjliga längd i y-led i både vårat universum och parralleluniversumen , där dz’=dz är minsta möjliga längd i z-led i både vårat universum och parralleluniversumen , dT’ är minsta möjliga egentidsintervall i parallelluniversumet , dT är minsta möjliga egentidsintervall i vårat universum , dt’ är minsta möjliga koordinattidsintervall i parallelluniversumet och dt är minsta möjliga koordinattidsintervall i vårat universum.
Energin hos ett föremål som överförs till hyperrymd måste vara lika stor efter överföringen som innan(men märkligt nog inte under själva överföringen) W’=W där W är föremålets energi
W=∭(ρ0U)dxdydz=∭(¤c2)dxdydz
W’=∭(ρ’0U’)dxdydz=∭(¤’c’2)dxdydz
Eftersom W’=W så måste ¤c2=¤’c’2=¤’N2c2 och ¤’=¤/N2
m’=∭(¤’)dxdydz=∭(¤/N2)dxdydz=m/N2
m=∭(¤)dxdydz
U’=NU
ρ0U=ρ’0U’=ρ’0NU ρ’0=ρ0/N
Q’=∭(ρ’0)dxdydz=∭(ρ0/N)dxdydz=Q/N
Q=∭(ρ0)dxdydz
Där m är massan i vårat universum , ¤ är densiteten , Q laddningen och ρ0 laddningstätheten i vårat universum och där m’ är massan i parallelluniversumet , ¤’ är densiteten , Q’ laddningen och ρ’0 laddningstätheten i parallelluniversumet
E’=NE där E’ är det elektriska fältet i parallell 4rummet och E är det elektriska fältet i vårat 4rum
E’2=E’x2+E’y2+E’z2+E’ct2 E’=(E’x;E’y;E’z;E’ct)
U=Ux+Uy+Uz+Uct=∫Exdx+∫Eydy+∫Ezdz+∫Ectcdt=∫(d(Uscdt)/(cdT))-∫(d(Axdx)/dT)-∫(d(Aydy)/dT)-∫(d(Azdz)/dT)=vtUs/c+∫(dUs/(cdT))cdt-vxAx-∫(dAx/dT)dx-vyAy-∫(dAy/dT)dy-vzAz-∫(dAz/dT)dz=vtµ0∬(ρ0vt)((dx)2+(dy)2+(dz)2)+µ0∫(d(∬(ρ0vt)((dx)2+(dy)2+(dz)2))/dT)cdt-vxµ0∬jx((dy)2+(dz)2-(cdt)2-µ0∫(d(∬jx((dy)2+(dz)2-(cdt)2))/dT)dx-vyµ0∬jy((dx)2+(dz)2-(cdt)2-µ0∫(d(∬jy((dx)2+(dz)2-(cdt)2))/dT)dy-vzµ0∬jz((dx)2+(dy)2-(cdt)2-µ0∫(d(∬jz((dx)2+(dy)2-(cdt)2))/dT)dz
U’=U’x+U’y+U’z+U’ct=∫E’xdx+∫E’ydy+∫E’zdz+∫E’ctc’dt’=∫(d(U’sc’dt’)/(c’dT’))-∫(d(Axdx)/dT’)-∫(d(Aydy)/dT’)-∫(d(Azdz)/dT’)=v’tU’s/c’+∫(dU’s/(c’dT’))c’dt’-v’xAx-∫(dAx/dT’)dx-v’yAy-∫(dAy/dT’)dy-v’zAz-∫(dAz/dT’)dz=v’tµ0∬(ρ’0v’t)((dx)2+(dy)2+(dz)2)+µ0∫(d(∬(ρ’0v’t)((dx)2+(dy)2+(dz)2))/dT’)c’dt’-v’xµ0∬jx((dy)2+(dz)2-(c’dt’)2-µ0∫(d(∬jx((dy)2+(dz)2-(c’dt’)2))/dT’)dx-v’yµ0∬jy((dx)2+(dz)2-(c’dt’)2-µ0∫(d(∬jy((dx)2+(dz)2-(c’dt’)2))/dT’)dy-vzµ0∬jz((dx)2+(dy)2-(c’dt’)2-µ0∫(d(∬jz((dx)2+(dy)2-(c’dt’)2))/dT’)dz=NU
U’=NU
Där U är den elektriska potentialen i vårat 4rum och U’ är den elektriska potentialen i det parallella 4rummet.
µ0=µ’0 magnetiska konstanten är samma i hyperrymden som i vårat 4rum
c2=1/(ϵ0μ0) c’2=1/(ϵ’0μ0) ϵ0=1/(µ0c2) ϵ’0=1/(µ0c’2)=1/(µ0(Nc)2)=ϵ0/N2 ϵ’0=ϵ0/N2
där ϵ0 är den elektriska konstanten i vårat universum och ϵ’0 är den elektriska konstanten i hyperrymden.
I är strömmen i vårat 4rum och I’ är strömmen i det parallella 4rummet
I=dQ/dT I’=dQ’/dT’=(dQ/N)/(dT/N)=I
Ekvationerna medför även att j’=j och B’=B och ϕ’=ϕ och A’=A där j är strömtätheten i vårat 4rum j’ är strömtätheten i parallell 4rummet B är den magnetiska flödestätheten i vårat 4rum B’ är den magnetiska flödestätheten i parallell 4rummet och ϕ’ är det magnetiska flödet i parallell 4rummet och ϕ är det magnetiska flödet i vårat 4rum och A’ är den magnetiska vektorpotentialen i parallel 4rummet och A är den magnetiska vektorpotentialen i vårat 4rum
E2=Ex2+Ey2+Ez2+Ect2 E=(Ex;Ey;Ez;Ect)
Ex=∫(d(Esxcdt)/cdT)-∫(d(Byxdy)/dT)-∫(d(Bzxdz)/dT)=vt2Esx/c+∫(dEsx/(cdT))cdt-(vyByx+∫(dByx/dT)dy)- (vzBzx+∫(dBzx/dT)dz)=vt2μ0∫(ρ0vt)dx+μ0∬(d(ρ0vtdx)/dT)cdt-(vyμ0∫jydx+μ0∬(d(jydx)/dT)dy)-(vzμ0∫jzdx+μ0∬(d(jzdx)/dT)dz)
Ey=∫(d(Esycdt)/cdT)-∫(d(Bxydx)/dT)-∫(d(Bzydz)/dT)=vt2Esy/c+∫(dEsy/(cdT))cdt-(vxBxy+∫(dBxy/dT)dx)- (vzBzy+∫(dBzy/dT)dz)=vt2μ0∫(ρ0vt)dy+μ0∬(d(ρ0vtdy)/dT)cdt-(vxμ0∫jxdy+μ0∬(d(jxdy)/dT)dx)-(vzμ0∫jzdy+μ0∬(d(jzdy)/dT)dz)
Ez=∫(d(Eszcdt)/cdT)-∫(d(Bxzdx)/dT)-∫(d(Byzdy)/dT)=vt2Esz/c+∫(dEsz/(cdT))cdt-(vxBxz+∫(dBxz/dT)dx)- (vyByz+∫(dByz/dT)dy)=vt2μ0∫(ρ0vt)dz+μ0∬(d(ρ0vtdz)/dT)cdt-(vxμ0∫jxdz+μ0∬(d(jxdz)/dT)dx)-(vyμ0∫jydz+μ0∬(d(jydz)/dT)dy)
Ect=∫(d(Bxctdx)/dT)+∫(d(Byctdy/dT) +∫(d(Bzctdz/dT)=vxBxct+∫(dBxct/dT)dx+vyByct+∫(dByct/dT)dy+vzBzct+∫(dBzct/dT)dz=vxμ0∫jxcdt+μ0∬(d(jxcdt)/dT)dx+ vyμ0∫jycdt+μ0∬(d(jycdt)/dT)dy+vzμ0∫jzcdt+μ0∬(d(jzcdt)/dT)dz
E’x=∫(d(E’sxc’dt’)/c’dT’)-∫(d(Byxdy)/dT’)-∫(d(Bzxdz)/dT’)=v’t2E’sx/c’+∫(dE’sx/(c’dT’))c’dt’-(v’yByx+∫(dByx/dT’)dy)- (v’zBzx+∫(dBzx/dT’)dz)=v’t2μ0∫(ρ’0v’t)dx+μ0∬(d(ρ’0v’tdx)/dT’)c’dt’-(v’yμ0∫jydx+μ0∬(d(jydx)/dT’)dy)-(v’zμ0∫jzdx+μ0∬(d(jzdx)/dT’)dz)=NEx
E’y=∫(d(E’syc’dt’)/c’dT’)-∫(d(Bxydx)/dT’)-∫(d(Bzydz)/dT’)=v’t2E’sy/c’+∫(dE’sy/(c’dT’))c’dt’-(v’xBxy+∫(dBxy/dT’)dx)- (v’zBzy+∫(dBzy/dT’)dz)=v’t2μ0∫(ρ’0v’t)dy+μ0∬(d(ρ’0v’tdy)/dT’)c’dt’-(v’xμ0∫jxdy+μ0∬(d(jxdy)/dT’)dx)-(v’zμ0∫jzdy+μ0∬(d(jzdy)/dT’)dz)=NEy
E’z=∫(d(E’szc’dt’)/c’dT’)-∫(d(Bxzdx)/dT’)-∫(d(Byzdy)/dT’)=v’t2E’sz/c’+∫(dE’sz/(c’dT’))c’dt’-(v’xBxz+∫(dBxz/dT’)dx)- (v’yByz+∫(dByz/dT’)dy)=v’t2μ0∫(ρ’0v’t)dz+μ0∬(d(ρ’0v’tdz)/dT’)c’dt’-(v’xμ0∫jxdz+μ0∬(d(jxdz)/dT’)dx)-(v’yμ0∫jydz+μ0∬(d(jydz)/dT’)dy)=NEz
E’ct=∫(d(Bxctdx)/dT’)+∫(d(Byctdy/dT’) +∫(d(Bzctdz/dT’)=v’xBxct+∫(dBxct/dT’)dx+v’yByct+∫(dByct/dT’)dy+v’zBzct+∫(dBzct/dT’)dz=v’xμ0∫jxc’dt’+μ0∬(d(jxc’dt’)/dT’)dx+ v’yμ0∫jyc’dt’+μ0∬(d(jyc’dt’)/dT’)dy+v’zμ0∫jzc’dt’+μ0∬(d(jzc’dt’)/dT’)dz=NEct
Där E’x är det elektriska fältet i det parallella 4rummets x-komposant , Där E’y är det elektriska fältet i det parallella 4rummets y-komposant , Där E’z är det elektriska fältet i det parallella 4rummets z-komposant , Där E’ct är det elektriska fältet i det parallella 4rummets komposant i tidsdimensionen
F’=F där F’ är kraften i det parallella 4rummet och F är kraften i vårat 4rum.
T’=∫dT’=∫(dT/N)=T/N
Där T är egentiden i vårat universum och T’ är egentiden i det parallella universumet detta medför även att ΔT’=ΔT/N där ΔT’ är ett visst tidsintervall i hyperrymden och ΔT motsvarande tidsintervall i normalrymden detta medför även att frekvensen f*=1/ ΔT’=N/ ΔT=Nf där f* är frekvensen i parallelluniversumet och f är frekvensen i vårat universum (att frekvensen i parallelluniversumet blir Nf alltså ett heltal(hyperfaktorn) gånger frekvensen i vårat universum gör att många kallar hyperrymden för verklighetens övertoner eller det kosmiska övertonerna. Ibland också det högre vibrationerna av verkligheten.)
4rummens metrik är lokalt euklidisk där (ds4)2=(cdT)2=(dx)2+(dy)2+(dz)2+(cdt)2 ds4=cdT=(dx;dy;dz;cdt)
Och (ds’4)2=(c’dT’)2=(dx)2+(dy)2+(dz)2+(c’dt’)2 men c’dt’=cdt och c’dT’=cdT så ds’4=ds4
(att 4 hastigheten i hyperrymden är högre beror på att tidsintervallen dt’ är kortare (dt’=dt/N) än i normalrymden)
λ'=λ våglängden i hyperrymden är samma som i normalrymden.
F’g=Fg gravitationskkraften i hyperrymden är samma som i normal rymden
g’=N2g där g’ är gravitationsfältet i hyperrymden och g är gravitationsfältet i normalrymden
g2=gx2+gy2+gz2+gct2 g=(gx;gy;gz;gct)
gx=(dPxΔU)/(¤dxU0) gy=(dPyΔU)/(¤dyU0) gz=(dPzΔU)/(¤dzU0) gct=(dPctΔU)/(¤cdtU0)
g’2=g’x2+g’y2+g’z2+g’ct2 g’=(g’x;g’y;g’z;g’ct)
g’x=(dPxΔU)/(¤’dxU0)=N2gx g’y=(dPyΔU)/(¤’dyU0)=N2gy g’z=(dPzΔU)/(¤’dzU0)=N2gz g’ct=(dPctΔU)/(¤’c’dt’U0)=N2gct
där g’x är gravitationsfältet i hyperrymdens x-komposant , g’y är gravitationsfältet i hyperrymdens y-komposant , g’z är gravitationsfältet i hyperrymdens z-komposant och g’ct är gravitationsfältet i hyperrymdens komposant i tidsdimensionen.
Resor i hyperrymden
S3=∫(√(vx2+vy2+vz2))dT=∫vdT
S’3=∫(√(v’x2+v’y2+v’z2))dT=∫v’dT=∫NvdT
Där S3 är den sträcka som du färdas om du bara färdas i normalrymd och S’3 är den sträcka du färdas om du åker genom hyperrymden (du ser på formeln att du färdas betydligt snabbare genom hyperrymden än genom normalrymden och därmed kan ta sig till en annan plats betydligt snabbare även fortare än ljuset)
S4=∫(√(vx2+vy2+vz2+vt2))dT=∫cdT
S’4=∫(√(v’x2+v’y2+v’z2+v’t2))dT=∫c’dT=∫NcdT
Där S4 är 4sträckan man färdas i normalrymd och S’4 är 4sträckan man färdas i hyperrymd under samma tidsintervall om man valde att gå in i hyperrymd.
X=∫vxdT X’=∫v’xdT=∫NvxdT
Y=∫vydT Y’=∫v’ydT=∫NvydT
Z=∫vzdT Z’=∫v’zdT=∫NvzdT
t=∫(vt/c)dT t’=∫(v’t/c’)dT=∫(Nvt/(Nc))dT=t
Där X är den tillryggalagda sträckans x-komposant för den som åkte i normalrymd , X’ är den tillryggalagda sträckans x-komposant för den som färdades i hyperrymd , Y är den tillryggalagda sträckans y-komposant för den som åkte i normalrymd , Y’ är den tillryggalagda sträckans y-komposant för den som färdades i hyperrymd , Z är den tillryggalagda sträckans z-komposant för den som åkte i normalrymd , Z’ är den tillryggalagda sträckans z-komposant för den som färdades i hyperrymd , t är den koordinattidsträcka som den som åkte i normalrymd har färdats och t’ är den koordinattidsträcka som den som åkte i hyperrymd har färdats (av ekvationen ovan ser du att t=t’ varför man inte åker snabbare framåt i tiden än vanligt om man skulle starta hyperdriften då skeppet stog stilla i detta fall skulle bara skeppet försvinna in i en annan dimension och bli osynligt för att sedan åter bli synligt då skeppet gick ut ur hyperrymd utan att ha färdats någonstans i rymden, Har man istället en ingångshastighet när man går in i hyperrymden kommer man att färdas N gånger så fort i hyperrymden och ha färdats N gånger så långt jämfört med om man inte hade gått in i hyperrymd. När man sedan går ut ur hyperrymd så har man samma hastighet som när man gick in om man inte har gjort några accelerationer.)
Potential och energiöverföring mellan 4rummen
För överföring till hyperrymd samt mellan olika hyperrymdsnivåer gäller att ∑(U/N)=U0 (detta samband gäller strikt) skenbart gäller också att ∑Wn=W0 även om det är så att bara den energin som finns i den lägre nivån är verklig och energin i den högre nivån blir verklig först när all energi har försvunnit i den lägre nivån (det är detta som tröghetsdämpare utnyttjar då man kraftigt kan reducera en farkosts massa genom att vara nära gränsen för att gå in i hyperrymd det är också därför som UFOn kan göra så skarpa manöver då de och besättningen i dem är nästan tröghetslösa det är också därför de så lätt försvinner in i hyperrymd då det bara är att överföra den sista biten av potentialen för att komma dit)(en farkost är nästan tröghetslös då den är nära gränsen till nästa hyperrymd)
U0 är eterns bakgrundspotential (materiens inre genomsnittspotential) som beräknas så här W0=∑(QU) ∑(Q(U-U0))=0
∑(Q(U+Uind))=(∑(QU))((U0+Uind)/U0)=W0((U0+Uind)/U0)
+0,65GV≤U0≤+1,1GV (exakt värde ej uppmätt kan möjligen även vara olika för olika material) W0 är normalrumtidsenergin och Uind är den alstrade potentialen
W0=∭(¤0c2)dxdydz=∭(ρ0U)dxdydz
m0=W0/c2 m’0=W0/c’2=m0/N2
m=W1/c2 m’=WN1/c’2=WN1/(Nc)2
där m0 är normalmassan för ett föremål i vårat universum , m’0 är normalmassan för samma föremål i hyperrymden , m är massan för föremålet i normalrymden , m’ är massan för föremålet i hyperrymden W1 är föremålets energi i normalrymden och WN1 är föremålets energi i hyperrymden(vid övergång mellan olika nivåer så är WN1 den energi som finns i den lägre nivån (den enda riktiga energin)) ¤0 är normaldensiteten i vårat 4rum och ¤’0= ¤0/N2 är normaldensiteten i hyperrymden
överföring från normalrymd till hyperrymd
U1=U0+Uind
UN=-NUind där UN är potentialen som överförts till hyperrymden
W1=∭(¤c2)dxdydz=∭(¤0c2((U0+Uind)/U0))dxdydz
WN=∭(¤’c’2(UN/(NU0)))dxdydz
WN är energin som överförts till hyperrymden (observera att WN blir verklig först då W1=0 och om senare W1>0 så går farkosten ut ur hyperrymd och går tillbaka in i normalrymd)
överföring från lägre hyperrymd till högre hyperrymd
UN1=N1(U0+Uind)
UN2=-N2Uind där UN2 är potentialen som överförts från lägre hyperrymd till högre hyperrymd N2>N1
WN1=∭(¤’c’2)dxdydz=∭(¤’0c’2((N1(U0+Uind)/(N1U0)))dxdydz
WN2=∭(¤’c’2(UN2/(N2U0)))dxdydz
WN2 är energin som överförts till den högre hyperrymden (observera att WN2 blir verklig först då WN1=0 och om senare WN1>0 så går farkosten tillbaka ner i den lägre hyperrymden)
Sammanlänkade hyperrymdsystem
För sammanlänkade hyperrymdssystem (dimensionsportaler) gäller att
∑(U/N)=U0 och skenbart också ∑Wn=W0(obs att ingen materia har överförts förrän Usändare=0)
Uind1<0 Uind2=-Uind1
Usändare=U0+Uind
Umottagare=Uind2=-Uind1
Uhyperrymd=-N(Uind1+Uind2)=0
Wsändare=∭(¤0c2((U0+Uind1)/U0))dxdydz
Wmottagare=∭(¤0c2((Uind2)/U0))dxdydz
Whyperrymd=∭(ρ’0Uhyperrymd)dxdydz=0
Usändare är potentialen vid sändaren(ingången) , Uhyperrymd är potentialen i hyperrymden
Umottagare är den alstrade potentialen vid mottagaren(den potential som utgången har hämtat från ingången via hyperrymden)
Wsändare är energin vid ingången och Whyperrymd är energin i hyperrymden och Wmottagare är energin vid mottagaren (som blir verklig först då Wsändare=0 det vill säga då hela potentialen överförts till utgången via hyperrymden och öppnat ett maskhål mellan portalerna)
Maskhålet öppnas först då Wsändare=0 och Wmottagare=W0 det vill säga då eterns bakgrundspotential helt har tagits ut vid ingången(sändaren) och helt har överförts till utgången(mottagaren) går du då in genom dimensionsportalen kommer du omedelbart att förflyttas till den andra änden av maskhålet(utgången, mottagaren, den andra dimensionsportalen) maskhålen är enkelriktade de går ej att gå tillbaka om du inte först stänger portalen och sedan låter mottagarportalen bli sändare och sändarportalen mottagare för ett nytt maskhål riktat åt andra hållet. (observera att Wmottagare blir verklig först då Wsändare=0 och om senare Wsändare>0 så stängs maskhålet)
Denna artikel tillsammans med euklidisk4dimensionell elektromagnetism och elektrogravitation och tillägg till dessa skal göra det möjligt att göra science fiction till verklighet.
